Det är lördag kväll, temperaturen 27 grader och jag tänkte sammanfatta veckan som varit. En vecka som kanske främst präglats av den värsta träningsvärk jag haft på väldigt länge, något som förmodligen beror på att jag inte tränat på väldigt länge. I måndags var jag nämligen på ett ninjitsu-pass i en park här i stan. Ja, du läste rätt, Jens har provat på kampsport. Att jämföra med är ungefär som att Magnus Samuelsson skulle prova på konstsimning. Intressant var det minst sagt.
Ninjitsuträningen följdes av en välförtjänt öl, och helt oväntat spel på en fin gammal orgel som finns i en lokal tillhörande ett kooperativ som Ramiro, en kompis till Mumi, är med och driver. Dagen efter gick jag och två av hans vänner ut och spelade biljard.
...och igår avslutade jag alltså spanskakursen, en hel del har jag lärt mig. Nu är det möjligt att göra sig förstådd, men när argentinarna pratar med varandra har jag fortfarande svårt att hänga med, samt när de pratar med mig och glömmer av att prata långsamt. Skönt är att slippa åka två timmar tunnelbana varje dag. I fortsättningen ska jag jobba vidare med datorprogrammet, men jag har en väldigt bra grund att stå på.
Igår kväll hade Mumi bjudit in några bekanta med barn för pizza och umgänge. Det var trevligt, dessutom insåg jag att jag inte hade umgåtts i närheten av en grupp barn på väldigt länge, glass är till exempel fortfarande populärt. Jag kom att tänka på det här klippet. Sen blev jag en smula utskrattad av de vuxna när jag uttryckte ambitioner att försöka förstå Argentinas historia.
Tiden går hur som helst väldigt fort och jag har varit här drygt sex veckor nu. Resterande tid tänkte jag ägna åt turistande här i B.A för att insupa kultur, utflykt till Uruguays stränder för lite bad och en tripp till Argentinas nordligaste delstat Jujuy, för att beskåda gammalt Inca-territorium och ta del av lugnet som jag har för mig att bergstrakter ibland erbjuder.
Jag har mina små perioder av hemlängtan också. Kören, kvalitetskaffe, kompisar, familj och annat som till exempel smörgåstårta är det jag saknar mest. Har ju aldrig varit iväg så här länge själv, så det är intressant att se hur man reagerar efter ett tag.
Hur som helst ser jag fram emot den fortsatta tiden här. Y ahora, vamos a la comida, saludos!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tjena Jens !
SvaraRaderaKul att du konfronterats med glassätande barn, finns djungelpinne i Argentina ?
Just nu pågår vasaloppet här hemma och man körde just förbi Oxberg, med en klunga i ledningen.
Ha det skönt med ditt turistande !
Vi hörs //MaPa