Dags att dra åt nordost.

Imorgon bär det av hem till Sverige igen, jag hoppas att våren har börjat infinna sig. De senaste rapporterna jag fått har inte gett det intrycket. Så om någon känner för att tipsa Aftonbladet om en bra löpsedel så kan jag rekommendera “Jens Strömbergs temperaturchock”, jag kan sträcka mig till “temperaturnakenchock” också om de skulle tycka att den första inte är tillräckligt slagkraftig.

Sammanfattningsvis: En fantastisk resa med mängder av intryck och nya bekantskaper! Argentina har det mesta, och jag har bara upplevt en bråkdel, känns det som. Jag tänker definitivt återvända, även om jag just nu tycker det ska bli väldigt skönt att komma hem. Buenos Aires i all ära, men munktorparen/västeråsaren/göteborgaren i mig är ju van vid aningen mindre städer/byar. Mumi har varit snäll som låtit mig bo i hennes och Lautaros hus. De har tagit mycket väl hand om mig :-) Perfekt att ha ett så fint hus (och i princip en egen liten lägenhet) att bo i när man besöker Buenos Aires. Abrazos y besos Mumi y Lauti!

Saker att göra på miljöområdet finns det gott om, så förhoppningsvis kan jag bygga vidare på det jag snappat upp och på sikt få igång lite projekt och andra samarbeten. Det vore ju inte fel att i framtiden slippa vintern någon månad per år för lite jobb/sol/tango på södra halvklotet.

Fotbollsmatchen var mycket bra, även om skillnaden mellan lagen var rejäl. Argentina vann mycket övertygande med 4-0 och blir som vanligt att räkna med i VM i Sydafrika nästa år. Lio Messi var kort sagt grym, och spelade för övrigt i tröja nummer 10, vilket kändes symboliskt. Tidigare innehavaren, “el Diez”, alltså Maradona, gjorde sin första tävlingsmatch som förbundskapten. Han var överlägset mest populär hos fotograferna och under uppvärmningen var det fler fotografer än spelare på planen.

Annars har de sista dagarna varit lugna. En födelsedagsfest för Ramiro i lördags, betraktande av demonstrationerna på 33-årsdagen för militärkuppen i förra veckan, samt musikfestival till minne av offren för densamma. Festivalen hölls inne på området för vad som tidigare var fängelse för människor bortförda av militärregimen. Idag tjänar det som ett center för mänskliga rättigheter.

Så det är inte bara fina minnen och glädjen av nya bekantskaper jag tar med mig från Argentina den här gången. Efterspelet till de mörka åren i slutet av 1970-talet pågår ännu, i synnerhet i form av juridiska processer (och kampen för att få till stånd fler av dessa) för att utreda vad som hände med alla som försvann, och ställa de ansvariga inför rätta. Nunca olvidamos (vi glömmer aldrig), som argentinarna säger.

Slutligen: Cowboyspanskan sitter som gjuten, Quilmes har druckits och Bife de Chorizo har ätits. Nu ska det bli gott med köttbullar och potatismos, en öl på Tunnan och gammal go Götebosska! Runt klockan 08:00 i morgon börjar jag resan mot Göteborg, är framme runt 22:30 på onsdag.

Hasta luego!